Den sjuuuuuuuukt inflytelserika tidningen Wired presenterade för ett par dagar sedan ett längre reportage på sin hemsida om den konsertupplevelse som gud själv (Trent Reznor) bjuder amerikanarna på just nu under pågående höstturné. För dig som inte vet vad Wired är så är det bland annat tidningen där den så sjuuuukt inflytelserika författaren Chris Anderson är chefsredaktör. Hans namn har namedroppats av gästföreläsare på Handels och KTH ett femtiotal gånger i år tack vare sitt pedagogiska mästerverk The Long Tail, en bok som på ett lättbegripligt sätt förklarar vad som är så revolutionerande med E-commerce, internet, sociala nätverk och andra fenomen som vi ser mer och mer av idag. Föreläsare väljer sjuuuukt ofta att referera till The Long Tail i sammanhang där de försöker förklara nutida och framtida affärsmodeller, särskilt inom modern media.

Just det faktum att Wired fått mycket uppmärksamhet tack vare Chris Andersons tankar och funderingar gör det extra kul att tidningen väljer att bevaka en NIN-konsert på en turné som följer upp det faktum att bandet gav ut fullängdsalbumet The Slip gratis i våras. Chris Andersons nästa  bok heter just ”Free”, och även om The Slip var gratis så är det givetvis så att Trent Reznor (NIN) valde att göra så här för att marknadsföra bandets kommande turné samt därigenom tjäna stora pengar; Sättet som Reznor nu väljer att underhålla sin publik är artikelns huvudämne, mycket läsvärt!

Wired: NIN Dazzles With Lasers, LEDs and Stealh Screens

Trent Reznor tillsammans med hantlar.

Ikväll tittar jag på Stor i Japan, programmets titel gör att det känns passande att tipsa om de musikkarriärer som Schyffert och en av ”försökskaninerna” (Jens) har haft respektive har. Jag gissar att de båda gärna skulle vilja syssla med musik på heltid, och säkerligen är det någonstans i småpratet om Alphaville och drömmen om att vara ”Big In Japan” som den här programidén föddes.

Det är förvånande att BRING ME THE FUCKING RIOT…MAN (som Jens band heter) har så förvånansvärt få besökare både på YouTube och MySpace, tror förklaringen ligger i att de var som störst för 3-4 år sedan. Låttiteln ”I Sold My Soul On eBay” är fantastisk!!

Medan Jens satsar på musiken än idag så är Schyfferts projekt Whale nedlagt sedan exakt tio år tillbaks, de lyckades bland annat vara support åt en så framstående artist som Tricky (ex-Massive Attack). Jag vill lyfta fram att det är fantastiskt att båda banden faktiskt är riktigt bra, däremot är det svårt att inte se det roliga Schyfferts pretentiösa performance i Sen Kväll Med Luuk som står i full kontrast med den roliga sida av honom som vi är vana att se.

1. Joy Division framträder live i Granada Reports

När Ian Curtis hängde sig den 18 maj 1980 så var det inte bara en tragisk bortgång av en allt för ung individ, det var också grundförutsättningen för att Joy Division kommer att bli ihågkomna som ett av rockhistoriens mest inflytelserika band – så fungerar rockhistorien. Jag besparar er detaljerna, den intresserade kan gräva själv (exempelvis genom att se den fantastiska filmen Control). Regissören Anton Corbijn har angående filmen berättat om den stora svårigheten att regissera Sam Riley i rollen som Ian Curtis; Det var nämligen omöjligt att hitta rörliga bilder på honom i situationer där han inte uppträder. Dessa svårigheter förvandlar de få liveupptagningar som ändå finns till virtuella monument i YouTube-miljö, rockhistoria när den är som mest autentisk.

De gjorde TV-debut genom att framföra Shadowplay i programmet Granada Reports (programmets inflytande var så stort att varje band som medverkade blev nästa hype per automatik). Om tio dagar, den 20 september 2008, är det exakt 30 år sedan detta klipp spelades in – det är med stor stolthet och hög aktualitet som jag utser det till tidernas största rockögonblick på Youtube!

Hittade du sajten av en slump då du googlade efter Fredrik Strages lista? Då vill jag utlysa ett stort tack till honom då han inspirerat till den här listan och sättet valt att beskriva de enskilda klippen. Det här är min egen subjektiva tolkning av rockhistorien, gjord på ett par dagar, och jag har såklart valt att undvika de klipp och inlägg som Strage redan har på sin blogg (klicka här). Jag hoppas därför att ni inte ser min lista som en dålig kopia utan istället läser och begrundar listan för att se om den på något sätt kan utgöra ett komplement till de oförgrlömliga klipp som Strage presenterat under det senaste året, rock on!

2. Nine Inch Nails lerbrottning inför Woodstock ’94 ‘

Som nummer två presenterar jag klippet som jag alltså i förhand utpekat som Fredrik Strages vinnare ikväll. Jag har visserligen mina tvivel på att han på ett partiskt sätt låter NIN vinna, men jag står för min åsikt – det är ett rockögonblick över det vanliga och förtjänar en plats på vilken topp 100 som helst. Woodstock ’94 TV-sändes som Pay-Per-View och lockade 24 miljoner amerikanska hushåll (!) och NIN valde att förkroppsliga den lerfyllda festivalen genom att själva ägna sig åt lerbrottning precis innan konserten (hela historien här). Framförandet av ”Happiness In Slavery” denna magiska afton gjorde till exempel att NIN vann en Grammy det året för ”Best Metal Performance” och klippet har legat överst på min facebookprofil i flera månader: Det är ett klipp som i all framtid kommer att vilja föra mig tillbaks till 1994, och om det inte vore för att jag hittat en smart motivering till listans förstaplats så skulle det här klippet vara odiskutabel etta!

3. Perfektion

När du har ett intresse av film och musik så finns det magiska stunder när dina favoriter möts. Det kan vara alltifrån logiska samarbeten (Saul Williams och Trent Reznor) till mindre logiska (musikern Trent Reznor gör TV-pilot med Pulp Fictions producent), det kan röra sig om att dina två favoritskådisar är med i samma film (Johnny Depp och Christian Bale i kommande Public Enemies) men också om helt sjukt långsöktka kopplingar som att ”Johnny Depp spelar John Dillinger, en man som låg till grund för bandnamnet The Dillinger Escape Plan som du också älskar – coolt!”. Om du vinner en Grammy eller en Oscar, vem villl du ska presentera dig som vinnare? Personligen har jag aldrig tänkt på den frågan, men att se Johnny Depp presentera Nine Inch Nails på en MTV-gala är utan tvekan ett rockögonblick utan dess like: Därför är det fullständigt obegripligt att flera användare valt att inte lägga ut klippet i sin helhet, det vill säga utan Depps medverkan. Här har jag äntligen hittat Johnny Depps ”Ladies and gentlemen, please welcome – Nine Inch Nails!!!” tillsammans med världens bästa Trent Reznor.

4. Slipknot avmytifierar rock’n'roll

Följande klipp visar ett gäng japaner som tolkar Slipknot på sitt egna lilla vis. Jag är väldigt tveksam till det här inlägget, vad har Slipknot gjort som förtjänar en lista över tidernas rockögonblick? Låt mig då säga att jag 1) vill att listan ska handla lite extra om tiden då jag själv växt upp, 2) ta fram klipp som känns ganska oväntade men ändå relevanta och 3) Japan är alltid fascinerande.

När Slipknot var med i Voxpop 1999 tillhörde jag den ultimata målgruppen (ung tonåring) och jag tyckte bandet var fucking freaky, om möjligt värre än Marilyn Manson. Då vill jag verkligen poängtera att det här är före tiden då det kändes naturligt att googla fram en bakgrundshistoria kring ett nytt band, personligen hade jag inte ens internet. Dessutom var jag i ärlighetens namn mer sportintresserad än musikintresserad under den här tiden, vilket kanske förklarar varför Scooter dominerade min skivhylla och därmed känner jag mig fullständigt avklädd. Vi kan gå vidare:

Nio nobodies från Des Moises (Iowa, USA) väljer att maskera sig för att få fart på karriären och de lyckas. De nämns i samma andetag som någon säger ”skolmassaker” och bygger upp ett liverykte så brutalt att en orädd förening som Rockparty (arrangör av Hultsfredsfestivalen) väljer att bojkotta bandet enbart av rädsla för vad som skulle kunna inträffa. Sådant brukar normalt drabba suspekta och halvt okända black metal-band från Norge – inte mainstreamrock som säljer miljontals skivor.

Men Slipknot är något utöver det vanliga, de är som sagt gömda bakom sjukt läskiga masker och de som trodde att chockrock tillhörde videovåldets 80-tal får tänka om. En hel generation unga metalheads förundras över hur personerna ser ut under maskerna samt vilken historia som gömmer sig där bakom. De syr egna dräkter och tillverkar egna masker: De vill vara Slipknot lika mycket som deras storasyster ville ligga med Nick i Bacstreet Boys, och några tog steget fullt ut (som den japanska tolkningen i det här klippet).

Varför nummer fyra? Svaret är att det här är en lista som speglar rockhistorien. År 2008 är Slipknot helt enkelt inte lika läskigt längre, det känns numera som att man blivit snuvad på konfekten: Presentpappret var intressantare än innehållet, och 2008 berättar frontsångaren Corey Taylor öppet hur han gillar att göra äggröra till sina ungar. Att ett gäng japaner samlas vid en scen för att vara så här fullständigt engagerade i sina idoler är ett bevis på att ungdomskultur aldrig bör tas på allvar, men att den är på fullständigt allvar just då! Även om bandet aldrig kan skuldbeläggas för sjuka individers handlande så är det ett faktum att massmördare haft dem som sina stora förebilder, självklart blir ägghistorien 2008 plötsligt väldigt tragikomisk.

5. Deftones skapar ”Emo”

Topp 5, och jag väljer nu att sticka ut hakan. Det här är bara en tolkning, ingen absolut sanning – jag har nämligen tagit på mig modet att leta upp ett specifikt tillfälle där den hatade subkulturen ”Emo” skapades. Jag kan historien och jag vet att ”emo inte är emo” och så vidare, men som fenomen betraktat är vi nog alla överens om att det var först i mitten av 2000-talet som något hände.

Emo är idag en subkultur bland tonåringar snarare än en musikgenré, och det finns ingen poäng i att känna sig speciell genom att vara det. Precis som de en gång avskydda ”pandorna”, syntharna och punkarna så är deras tid som offer här på jorden begränsad: Inte för att hardcorekids kommer att slå ihjäl dem, utan för att det handlar om ett rebelliskt tonårsmode och en rebellisk tonårsattityd som går över med tiden (olyckligtvis gör inte alla ärr det).

Året är 2004: My Chemical Romance släpper sitt första album på stort bolag och många vill tillskriva denna händelse som startskottet på ”generation Emo”.  Jag påstår dock att 2004 hände också något som slutligen dödade den best som en gång stod, NU-metal.  När genrén kom under mitten av 1990-talet så var Korn och Deftones banden som stack ut, men där Korn började göra cover på sig själva så valde Deftones en svårare väg som hela tiden gjort att de befunnit sig i gränslandet för vad som är NU-metal och inte. När ”MTV Icon: The Cure” ska sändas får Deftones chansen att visa världen hur The Cures inåtvända post-punk/goth-rock influerat bandet i lika hög utsträckning som den utåtvända ilska som kännetecknar många av punken och hårdrockens stora (Bad Brains, Slayer, Metallica etc.). När bandet spelar ”If Only Tonight We Could Sleep” så begravs NU-metal för alltid genom att dåtidens tonårshjältar i The Cure signalerar Deftones storhet med en nickning och ett leende: Plötsligt så blir emotionell metal det nya rödsvarta.

6. Maynard James Keenan fights fan

Redan de gamla grekerna visste att brottning är ren och skär rock’n'roll (inte män som kramar varandra). Det här klippet såg jag pre-YouTube/post-Napster när Kazaa var alla musikälskares favoritprogram och att klippet nu ligger på YouTube är lika självklart som att det är förvånande hur någon valt att klippa ner en video som jag ber om att få återkomma till (teaser!). Det är när Tool framför underbara Pushit, en av mina favoritlåtar, som ett fan lyckas komma upp på scen. Maynards reaktion är fullständigt lysande: Han brottar ner personen i fråga och fortsätter oberörd att frälsa publiken med sin underbara stämma, och när låten går in i ett psykadeliskt parti så triumferar Maynard genom att klappa killen på axeln…underbart!

7. The Dillinger Escape Plan boostar skivförsäljning

På ett välförtjänt sätt har deltagare från Idol och Fame Factory blivit synonymt med ”varuhusspelningar”. Med det menas spelningar som mest är till för att lantisar, däribland jag själv, ska få se någon från TV i verligheten – men framförallt för att de därefter köper skivan i hopp om att få den signerad. När The Dillinger Escape Plan gör ett sådant gig verkar tanken inte vara att boosta skivförsäljning utan att bekräfta utmärkelsen ”The World’s Most Dangerous Band” som creddiga NME en gång gav dem (Wikipedia). Att artister gör ett stage dive brukar anses vara rock’n'roll, men att springa på publikens huvud och axlar tar det hela till en nivå – att göra det på en varuhusspelning är det det sjunde största rockögonblicket på YouTube!

8. The Battle Axe of Converge

Jag funderade länge på om detta klipp skulle få vara med på listan, mest för att jag inte tycker att användandet av tillhyggen är särskilt rock’n'roll – jag föredrar handgemäng. Men ärligt talat, hur ska man kunna bortse från hur innovativ bassisten plötsligt blir en bit in detta klipp?

Ps. Saknar du tålamod så kan jag berätta att 2.30 in i klippet så startar ett upplopp.