fredrikekman.se

Svenska Tiger Lou har vänt sig till Sean Beavan för mixing av hans/deras kommande skiva A Partial Print. Sean Beavan är mest känd för att ha mixat The Downward Spiral – Nine Inch Nails mästerverk och ett av de mest gripande konceptalbumen någonsin (intressant bonusinfo är att Johnny Cash i slutet av sin karriär, och tyvärr också sitt liv, vann en grammy för sin tolkning av det avslutande spåret Hurt).

Tiger Lou gör en Sverigeturné i höst, läs mer på MySpace

Apropå att Adam Tensta uppträdde på skolan i våras, så måste jag ju säga att University Of Minnesota (där jag kommer plugga till våren) slår på stort:

- Bob Dylan Playing Minneapolis On Election Night

Vi talar alltså om den Bob Dylan, som blev tvåa på Roling Stones lista ”The Greatest Artists Of All Time” efter The Beatles. Nu är konsetern redan i höst, och jag missar den. Hade jag fyllt 24 bara en månad tidigare hade jag varit där nu – men reglerna tvingade mig att åka först till våren, too bad!

Jag är en newbie när det kommer till att blogga, det vet jag. Därför blev jag mycket glad när jag fick en oerhörd respons på ett inlägg om Timbuktus samarbete med The Pirate Bay för några dagar sedan, det gav mersmak. Framförallt så gjorde Erik Josefssons respons att jag följde den omröstning som igår skulle avgöra om våra internetoperatörer har rätt att söka igenom datatrafiken efter upphovsrättsskyddat innehåll, och rätten att stänga av dessa användare (vilket i praktiken troligtvis skulle innebära ett stort hot mot p2p-teknologin).

Förslaget gick inte igenom, och med bakgrund av vad t. ex. Trent Reznor skrev om teknologin i våras, ”…we believe BitTorrent is a revolutionary digital distribution method, and we believe in finding ways to utilize new technologies instead of fighting them.”, så är det här ett seger – inte bar för de individer som vill ta del av upphovsrättsskyddat material, utan även för de kreatörer som vill möta sin publik där publiken finns. MySpace är den lagliga tjänst som fungerar bäst just nu, men så länge p2p-teknologin accepteras så är det bara en tidsfråga innan ännu bättre (och lagliga) tjänster dyker upp.

Metro: Nej till att stänga av fildelare
DN: Nej till internetförslag i EU-parlamentet

”I’d rather die
than give you control”

Nine Inch Nails – Head Like A Hole

Jag tror inte mina ögon! JAG TROR INTE MINA ÖGON! I gårdagens inlägg så uppfattades det säkert som att SvD:s Youtubiana ingav mig vissa förhoppningar: De överträffar dem! Titta på den här trailern, det är bland det roligaste jag sett! SvD skriver ”Sverige har aldrig sett coolare ut än i dagens Youtubiana-klipp” och jag kan bara hålla med!

4436 tittare på två månader just nu, det lär snart vara minst det tiodubbla. Det är ett absolut måste att gå in på SvD:s ledarblogg för att förstå bagrundshistorien till den här underbara trailern.

Svenska Dagbladets ledarredaktion har idag premiär för sin egna YouTube-lista där de listar 33 stora händelser i storpolitiken som finns representerade på videosajten. Listan är fantastisk på sådant sätt att en av landets mest respekterade morgontidningar utnyttjar nya medier och tidens anda till att sprida viktig kunskap, dessutom spinner den vidare på en listhype där tre av mina absoluta förebilder redan haft stort inflytande. Följ den här listan,  jag tror att den kan bli en snackis!

- Ledarredaktionens blogg (SvD, kräver eventuellt att du scrollar ner en bit)

Jag har fullt upp idag, men måste ändå tipsa om den oförtjänt bortglömda TV-serien Pentagon och då särskilt Felix Herngrens insats – en av Sveriges roligaste människor i sitt esse.

Jag märkte precis att Timbuktu idag väljer att släppa sin nya singel ”Tack För Kaffet” direkt på The Pirate Bay, en av världens största torrenttrackers (torrents som i stor utsträckning innehåller upphovsrättsskyddade verk).

Länk: Aftonbladet – Timbuktu släpper nytt, på Pirate Bay

Länk: Timbuktu – Tack För Kaffet (The Pirate Bay)

Trent Reznor (Nine Inch Nails) gjorde likadant när han på eget initiativ la upp en gratisversion av den instrumentella plattan Ghosts på sajten i våras [Länk], så Timbuktu är absolut inte först med det här (titta in länken för spännande läsning): Däremot räknar jag med att han kommer att få lite mer uppmärksamhet för det än vad pionjären Reznor fick. Det är en jättesmart PR-kupp, hade han lagt upp singeln som mp3 på sin hemsida hade man bara ryckt på axlarna.

Trent Reznor gjorde ett slag för BitTorrent-teknologi som ett lagligt alternativ, Timbuktu verkar istället vilja förknippas med The Pirate Bay – vilket är synd. The Pirate Bay handlar till 90% om ren och skär stöld, och eftersom många filmskapare och musiker ställer sig tveksamma till den gratiskultur som råder på den här typen av sajter så har även jag själv en ganska avig inställning till dem, men vad gör man?

Just nu håller jag t. ex. på att tanka hem Säsong 3 av High Chaparall (Filip & Fredrik), som av förklarliga skäl inte finns på DVD (den var inte alls lika lysande som de två första säsongerna). De räknade helt enkelt inte med att intäkterna för en DVD-release skulle överstiga kostnaderna och säsongen föll mer eller mindre i glömska, trots att den helt klart är sevärd. De övriga två DVD-boxarna står bekvämt i min skivhylla, men för att se Säsong 3 måste jag alltså vända mig till illegala alternativ.

Varför går det inte att få tag på den här säsongen via ett lagligt alternativ? Varför kan jag inte betala en struntsumma för att se hela skiten, antingen streamat eller via en videofil som jag laddar hem lokalt? Jo, vi har upphovsrätten! Det här på det här planet som upphovsrätten är skit, kompisörer och medverkande måste teckna sitt godkännande för att materialet sprids och sådant tar tid, och tid är pengar.

Det är därför som du inom rådande lagstiftningar aldrig kommer att få tag på de båda säsongerna av Varan-TV. Det är därför SVT inte ens kan sända programmet igen, trots deras enorma arkiv. Tänk så mycket fantastiskt material som public service skulle kunna ge oss invånare ”gratis” (för du betalar väl din licens?) om upphovsrättslagen var utformad på ett annat sätt?

Är det bara jag som ser det obehagliga i att de illegala alternativen slår de legala alternativen på fingrarna, gång för gång – det är paradoxalt nog upphovsrätten som gör att jag inte har möjlighet att betala för mig!

Det återstår några intressanta skivsläpp i år, men det mesta talar ändå för att Cult Of Luna har gjort årets platta om ni frågar mig. Om världen är rättvis så segrar de återigen i kategorin Årets Rock/Metalalbum under nästa års P3-guldgala, för andra gången i så fall – det vore fantastiskt!

Jag kan prata mig varm om det bandet i timmar (deras konserter utgör höstens absoluta höjdpunkt), men jag tänkte faktiskt tipsa om deras support istället: Lowood.

Jag upptäckte Lowood i maj, i samband med en annan supportrunda de gjorde med bandet, och jag är glad över att jag nu får chansen att se dem. Det finns inte så mycket mer att säga (musiken säger sitt), de har sitt säte i Stockholm och jag vill ställa dem i direkt jämförelse med övriga kvinnor som gjort succé på senare år. Till skillnad från Ternheim, Norlin, Talvik m fl. så vågar Lowood ta större plats med sin musik – det låter helt enkelt ”grabbigt”. Med det menar jag att de inte väljer bort vackra arrangemang för att förlita sig på sina kvinnoröster, vilket ofta kännetecknar tidigare nämnda artister och Sing-songwritergenrén överhuvudtaget.

Det är möjligt att Lowood inte vill kalla sig för Sing-songwriters, men jag vill ändå framhäva att de inte fegar ut och resultatet blir en ljudbild som överträffar det mesta i popväg som jag hört i år. Jag är inte förvånad om de blir nästa års stora hype, låten Close To Violence skapar en viss förväntan!

Lowood på MySpace

Cult Of Luna – Turnédatum (Lowood support)

Min goda vän Mark tipsade mig om att se Tropic Thunder-trailern, en film vi pratat varmt om och som får betecknas som en av höstens ”must see”. Lyssnade jag på honom? Inte alls!

Jag skäms något så innerligt för att jag inte har sett det här innan nu, det borde jag verligen ha gjort. Ska jag vara helt ärlig så får jag ångest av det och besserwissern i mig säger att ”Du borde inte ens våga presentera det här YouTube-klippet eftersom du dels är flera månader sen, men också för att dina intressen säger att du borde sett det mycket tidigare”. Jag sitter just nu och sönderanalyserar de orsaker som har gjort att jag missat det här hysteriskt roliga klippet, och kommer bara fram till det stora framsteget att jag börjar kunna hantera mitt YouTube-beroende: Jag lyckas numera att selektivt välja bort vissa klipp som jag på ett eller annat sätt vet att jag kommer att komma i kontakt med senare. Med facit i hand hade jag ju faktiskt rätt, nu är premiären nära och jag kände att det var dags!

Det är lätt att glömma, men visst har man det förbannat bra idag? Det sena 90-talets devis ”du kan inte lita på vad som står på internet” har mer eller mindre blivit historia, mycket tack vare källgranskande wikipedianer och alla andra miljontals användare som hela tiden publicerar innehåll där det egentligen inte finns något att vara skeptisk (åtminstone inte mer än när du läser Sveriges mest respekterade morgontidningar, en kritisk approach ska man alltid ha). Att redogöra för vad Googles YouTube gjort för mänsligheten är ett inlägg i sig, nu tänkte jag berätta om en intressant sak som jag precis upptäckte med deras sökmotor.

Ibland väljer jag att googla företagsnamn eller kampanjer, mest för att se hur bra (eller dåligt) företag väljer att sökoptimera sina webbplatser. De kan exempelvis välja att spendera miljontals kronor på en kampanj, och ändå får man inte träff direkt när man väljer att söka efter kampanjen på Google. Googlar man däremot Facebook behöver man inte bli besviken, ett sök efter den här typen av sajter brukar resultera i att man får bläddra långt för att komma till sökresultat som inte kommer från deras egna sajter (med undantag av den obligatoriska Wikipedia-sajt som nästan alltid dyker upp inom topp 5).

Det finns en naturlig förklaring i varför det är så här, därför är det ganska chickt när man Googlar facebook på Google.com (viktigt att språket är engelska), sajt nummer två som hittas är nämligen:

Barack Obama | Facebook
www.facebook.com/barackobama

Det är delvis resultatet av att miljontals sajter länkar till Barack Obamas sida på facebook, vilket gjort att hans sida till och med blivit oerhört relevant för söktermen ”facebook”, trots att all logik säger att det egentligen borde vara det omvända (att hans facebooksida är relevant för sökfrasen ”Barack Obama”). Det här var något jag läste om redan i somras (TMCnet).

Gissa om jag blev förvånad när jag ikväll valde att googla ytterligare några välbesökta communities, nämligen MySpace och Twitter, samma resultat där – Barack Obama hamnar näst överst. Det här visar vilken massiv rörelse Obamas kampanj har blivit på nätet, utan att veta siffror så är säkerligen Facebook, MySpace och Twitter måste tillhöra de populäraste söktermerna idag med tanke på hur många använder webbläsaren (många söker upp sajten de ska gå till istället för att använda adressfältet). Att synas på Google är därför mycket värdefullt, det vet de involverade i valrörelsen om mer än väl.